Jo, det finns faktiskt experter som råder oss att rota i vårt förflutna för att komma till rätta med våra kärleksrelationer. Det kan faktiskt komma som en förvåning för vissa att det problem vi upplever i våra kärleksrelationer faktiskt handlar om vår uppväxt. Lika förvånande kan det vara att upptäcka hur mycket vi faktiskt kan påverka det, bara vi blir medvetna om det.
Anledningen varför vi faktiskt kan tjäna på att förstå våra relationsproblem genom vår historia stavas Anknytningsterorin. Det vill säga, som barn var vi helt beroende av de vuxna som tagit hand om oss. Den omsorg och kärlek vi fått i våra första relationer blir mycket betydelsefulla modeller för hur vi sedan som vuxna relaterar till andra människor. Anknytningsteorin (John Bowlby) ger oss en unik förståelse för vilka relationsmönster vi utvecklar som barn och sedan använder då vi befinner oss i stark stress i den vuxna kärleksrelationen. I en parrelation kan det till exempel hända att en partner i ena stunden vill agera stark, självständig och klara sig själv medan hen i nästa stund blir sur för att hen inte får hjälp och stöd. Hur hänger det ihop?
Det kan faktiskt handla om en person som tidigt lärt sig att axla ansvar och till slut kommit att identifiera sig med den rollen. Att vara stark har blivit en överlevnad, och ett skydd från att bli sviken vilket gör oberoendet ett ganska starkt mönster som fortsätter genom livet. Men att leva i en relation med inställningen att “ensam är stark” har sällan en positiv inverkan på relation då resultatet kan bli att den ena parten kämpar för att behålla sitt oberoende vilket får den andra parten att känna sig utanför och inte inkluderad eller helt enkelt försvagas då hen får ta ett större ansvar för relationen.
Å andra sidan är det inte heller bra att skapa ett för stort beroende. För att en parrelation ska vara stark och sund behöver båda parter ha ett starkt själv, kunna stå på egna ben och vara en egen person. Det kan vara en god idé att skilja på vad som är beroende och vad som är att behöva varandra. Att göra sig beroende av varandra är ingen idealsituation, även om det låter väldigt romantiskt att säga jag kan inte leva utan dig. Men att verkligen välja att leva med varandra, det är också romantiskt och brukar få båda parter att känna frihet och mer nyfikenhet gentemot sin partner.
Så vad ska man göra om ni kört fast i ett mönster där den ena parten alltid ska vara stark, eller den ena parten har ett större beroende? Att bli medveten om att det har med er barndom att göra är ett första steg.
I mitt terapirum får ni som par möjlighet att lösa era problem och förändra negativa mönster till mer gynnsamma genom att skapa en större förståelse för varandra och er historia. Kombinera det sedan med vad ni verkligen drömmer och längtar efter i en relation så lovar jag er ett starkare band och en högre grad av intimitet.
Parterapi kan vara en riktigt kärleksinjektion helt enkelt även om det kan kännas lite motigt i början!
